När vi fick möjligheten att närvara vid en middag tillsammans med Peter Sisseck så tvekade vi inte en sekund. Sagt och gjort... tisdag kväll strosade vi från Sheraton, där vi hade lite samkväm innan, över till stadshuset och dess restaurant Stadshuskällaren som var platsen för middagen. Vi var som vanligt först på plats drygt en halvtimme innan avtalad tid och mottogs med ett glas av den absolut braiga Louis Roederer Brut Premier som var frisk och pigg med fina toner av bröd, nötter och jäst i doften och där smaken var frisk citrusbaserad med fin mousse. Efter lite mingel och småprat satte vi oss förväntansfulla till bords.
Peter pratade om hur allt började med hans stora intresse omkring vin och vinframställning redan som ung då han var verksam i Bordeaux och sedemera flyttade till Ribera del Duero och vineriet Hacienda Monasterio. 1994 köpte han vinmark i La Hora och 1995 kom första årgången av 'Pingus' som direkt fick 100 poäng av Parker. Första leveransen av detta vin sjönk i Atlanten till ivrigt väntande och besvikna amerikaner. Kombinationen av extremt liten tillgång och skyhöga recensioner resulterade i mycket höga priser. Man fortsätter att leverera mycket bra kvalitet och priserna för flaggskeppet ligger stabilt på över 5000 kr per flaska.
Svensk lufttorkad skinka från Nibble gård serverades medans Peter pratade och till det, tre stycken viner med inköpta druvor från utvalda producenter i distriktet men även bortvalda druvor från Pingus-tillverkningen. Maten var underbart god med sälta och fin textur.
2012 Psi som kommer från ett bra men kallt år med torr vinter. Vinet kändes varmt, fatigt och strävt.
2013 Psi från ett komplicerat år med mycket regn och kall sommar. Vinet var stramt, friskt och hade en betydligt tydligare syra än 12:an
2014 Psi ungefär samma förhållanden som 2012 men vinet uppvisar en förvånande ung doft men en mer potent och kraftigare stil med peppar, fat och mineral.
Druvorna till Psi vinifieras i stora betongtankar och lagras upp till 18 månader på stora, gamla Fodres (5.000-10.000 liter). Vinerna består mestadels av Tinto del Pais (Tempranillo) men kompletteras ibland med Garnacha.
När Peter 1990 kom till Ribera del Duero bestod området av 9.000 ha vinstockar varav 6.000 ha var gamla. Idag har arealen utökats till 22.000 ha vinstockar men med endast 4.000 ha gamla vinstockar kvar. Peter var märkbart irriterad och aningen bestört över vad han kallade Coca Cola-tillverkningen av viner i området.
Vildand från Skåne var en mycket god och elegant mellanrätt som passade mycket bra till de två Pingus vinerna som serverades till.
2010 Pingus (magnum). Stockarna för Pingus anlades 1929 i spanska La Hora och vinet görs av druvor från vingårdar i egen ägo. Området är 4,2 ha uppdelat på 5 plotter. Vinifieringen sker på 2000-liters fat och den malolaktiska jäsningen sker på franska ekfat följt av 20-22 månaders på ett och två gamla franska ekfat. Vinerna odlas biodynamiskt from år 2000. 100% Tinta del Pais. Skördades 18 och 19 oktober. Vinet var en smula knutet i doften men med en fin frukt. Smaken var medelstor, mustig, fatig och lent mullig men med en strålande silkighet, finess och elegans med kaffe, tobak, lakritz och mineral. Eftersmaken var lång med kaffe och cacao. Ett av de bättre viner vi druckit och stilen påminde faktisk om silkigheten i Penfolds Grange.
2010 Flor de Pingus (magnum) används 16 plottar av gamla och yngre vinstockar från noga utvalda gårdar. Druvorna vinifieras separat i ståltankar och den malolaktiska jäsningen sker på franska ekfat följt av 18-20 månaders lagring på 40-50% nya franska ekfat. 100% Tinta del Pais. Vinet hade en stor, fruktig, fatig doft med lakritz och örter. Smaken var fruktig, fatig med lakritz, mint, kaffe och mineral. Ett härligt kraftigt vin med elegans.
Château Rocheyron från Saint Emilion förvandlades över en natt till ett av Bordeaux mest eftersökta sedan Peter Sisseck tagit över rodret för egendomen. För vingurun Peter var det faktiskt att återvända till rötterna, då det var i Bordeaux som han först lärde sig göra vin på 1980-talet. Château Roycheron har faktiskt mycket gemensamt med Pingus – slottet är litet, bara drygt 7 hektar och vinstockarna är även här mycket gamla, något Peter ser som absolut oundgängligt om man ska producera vin av riktigt hög kvalitet. Kvantiteten blir däremot inte stor och tillsammans med vingårdens begränsade storlek innebär detta att antalet flaskor aldrig kan bli särskilt stort.
Hjort fick bli huvudrätten och till det drack vi viner från Peters Bordeaux projekt i Saint Emilion.
2014 Château Rocheyron - Stor, fatig, fruktig med tydlig vanilj
2015 Château Rocheyron - Lät, mjuk, vaniljig och lättdrucken
2010 Château Rocheyron - Bäst av de tre. Kraftigt, fatigt, strävt med bra syra. Alla vinerna med bra frukt... men gles typiskt Bordeaux-stil där munkänslan saknas.
Den utsökta middagen avslutades med fransk ost som inte hade behövts... då maten genomgående var utsökt och elegant, utom kanske hjorten som var lite för bastant, så blev osten kanske lite onödig.
In alles en underbar middag med otroligt bra Pingus och trevlig Sisseck... å så en liten promenad hem till sängen 😊
2013 Psi från ett komplicerat år med mycket regn och kall sommar. Vinet var stramt, friskt och hade en betydligt tydligare syra än 12:an
2014 Psi ungefär samma förhållanden som 2012 men vinet uppvisar en förvånande ung doft men en mer potent och kraftigare stil med peppar, fat och mineral.
Druvorna till Psi vinifieras i stora betongtankar och lagras upp till 18 månader på stora, gamla Fodres (5.000-10.000 liter). Vinerna består mestadels av Tinto del Pais (Tempranillo) men kompletteras ibland med Garnacha.
När Peter 1990 kom till Ribera del Duero bestod området av 9.000 ha vinstockar varav 6.000 ha var gamla. Idag har arealen utökats till 22.000 ha vinstockar men med endast 4.000 ha gamla vinstockar kvar. Peter var märkbart irriterad och aningen bestört över vad han kallade Coca Cola-tillverkningen av viner i området.
2010 Pingus (magnum). Stockarna för Pingus anlades 1929 i spanska La Hora och vinet görs av druvor från vingårdar i egen ägo. Området är 4,2 ha uppdelat på 5 plotter. Vinifieringen sker på 2000-liters fat och den malolaktiska jäsningen sker på franska ekfat följt av 20-22 månaders på ett och två gamla franska ekfat. Vinerna odlas biodynamiskt from år 2000. 100% Tinta del Pais. Skördades 18 och 19 oktober. Vinet var en smula knutet i doften men med en fin frukt. Smaken var medelstor, mustig, fatig och lent mullig men med en strålande silkighet, finess och elegans med kaffe, tobak, lakritz och mineral. Eftersmaken var lång med kaffe och cacao. Ett av de bättre viner vi druckit och stilen påminde faktisk om silkigheten i Penfolds Grange.
2010 Flor de Pingus (magnum) används 16 plottar av gamla och yngre vinstockar från noga utvalda gårdar. Druvorna vinifieras separat i ståltankar och den malolaktiska jäsningen sker på franska ekfat följt av 18-20 månaders lagring på 40-50% nya franska ekfat. 100% Tinta del Pais. Vinet hade en stor, fruktig, fatig doft med lakritz och örter. Smaken var fruktig, fatig med lakritz, mint, kaffe och mineral. Ett härligt kraftigt vin med elegans.
Château Rocheyron från Saint Emilion förvandlades över en natt till ett av Bordeaux mest eftersökta sedan Peter Sisseck tagit över rodret för egendomen. För vingurun Peter var det faktiskt att återvända till rötterna, då det var i Bordeaux som han först lärde sig göra vin på 1980-talet. Château Roycheron har faktiskt mycket gemensamt med Pingus – slottet är litet, bara drygt 7 hektar och vinstockarna är även här mycket gamla, något Peter ser som absolut oundgängligt om man ska producera vin av riktigt hög kvalitet. Kvantiteten blir däremot inte stor och tillsammans med vingårdens begränsade storlek innebär detta att antalet flaskor aldrig kan bli särskilt stort.
2014 Château Rocheyron - Stor, fatig, fruktig med tydlig vanilj
2015 Château Rocheyron - Lät, mjuk, vaniljig och lättdrucken
2010 Château Rocheyron - Bäst av de tre. Kraftigt, fatigt, strävt med bra syra. Alla vinerna med bra frukt... men gles typiskt Bordeaux-stil där munkänslan saknas.
Den utsökta middagen avslutades med fransk ost som inte hade behövts... då maten genomgående var utsökt och elegant, utom kanske hjorten som var lite för bastant, så blev osten kanske lite onödig.
In alles en underbar middag med otroligt bra Pingus och trevlig Sisseck... å så en liten promenad hem till sängen 😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar